fan av ont det gör, hör du de ? ONT!
jag sitter här och kollar på saker som du har skrivit till mig, som du har lagt ut på bdb, och lunar!
kom precis att tänka på dom första orden du skrev till mig, att du verkligen hittaede på det där om magnus.
jag har levt mer än ett år med dig!
det va ett fint år , men också mindre fint.
jag vet inte, det känns så konstigt, jag sitter och tänker på att snart är det sommarlov och hur ska det här sommarlovet bli?
kommer det bli som det andra sommarlovet , skit?
du kallade mig för din sk, älskling..
men jag vet inte riktigt om jag var det..
för hur många tjejer har du inte kallat för älskling, eller sagt jag älskar dig!
visst vi hade något unikt tillsammans.
men jag vet inte, vi kanske bara va bästa vänner och lite till..
för vi gjorde juh bara grejer tillsammans som vänner gör lixom, men vi hade något speciellt, det vet du också!
men det är slut nu, det är slut på allt!
jag vet inte, det här året med dig har gått fort, mer än fort.
tiden har bara runnit iväg..
men nu är det svårt, det är en tuff tid nu..
det känns som att du vill se mig falla, iaf så försöker du med det just nu!
jag orkar inte läsa alla dina sms som du skickar och jag orkar egentligen inte ens säga hej till dig!
det är sjukt.. jag vet att jag borde iaf kunna säga hej, men det har gått förlångt nu.
du har sagt för mycket till alla, jag menar ..
du satt och slängde skit på Linn .. vafan har hon gjort dig lixom ? ingenting , du ville bara såra mig mer och sära på henne och mig!
fan det är sjukt, och lågt tycker jag ..
om jag ska vara ärlig så vill jag nog helst bara tillbaka till då vi hade det som bäst!
typ första dagen vi träffades, du vet då amanda och jocke va med..
ingen visst vad som skulle hända, om vi skulle börja hångla eller jaaa, vem visste!
ingen visste juh, det och jag hade kul då, jag va lycklig då!
men det är jag inte nu, jag älskar elias det må du juh förstå!
jag och han har varit vänner as länge, men vi kanske ha varit mer än vänner med.. på någe sätt..
men jag vet inte, det bara blev såhär.
med mig och simon e det nog inte så himmlans bra, jag vet inte.. han vet inte heller.. han vet inte varför han dumpade mig men han ångrar sig!
han säger det hela tiden, men det är inte så jobbigt att lyssna på han faktiskt, och det är nog därför att han inte gör det på det sättet som du gör det.
jag vet att du gillar mig, du har sagt det så många gånger nu, den senaste tiden.. men jag fattar inte varför du vill visa det såhär?
jag pallar lixom inte ens lyssna..
och jag tror att simon gjorde slut, för att han inte pallade se dig och mig!
för tänkt dig själv, du och jag gjorde slut förut och han va där och stöttade mig, men jag trodde han bara ville playa mig eftersom du sa det, men sen blev det bara skit av allt ihopa!
mer än skit blev det, men vi började om igen..
men jag vet inte, vi kanske inte borde ha gjort det? eller va tror du, jag menar om vi inte hade gjort det så kanske det inte hade varit såhär idag..
jag hade stora sår efter simon den gången .. men mina sår är större nu, först du, sen han.. vad ska komma här näst?
jag menar jag orkar inte det här mer...
men jag fortsätter ändå kämpa, håller ändå humörer uppe, även fast jag inte orkar..
jag vill inte fortsätta heller.
jag orkar inte tro att det blir bra.. men jag vet juh att det blir det sen, men vägen dit känns som en evighet.
att vi aldrig kommer nå dit!
jag tror inte på något längre, orkar inte bry mig eller tro.
har tappat mitt hopp helt och hållet!
jag sitter och kollar på en bidl på dig och mig, sen den 25 november 2008..
minns du den dagen ?
jag minns den som igår..
men jag vet inte , alla minnen sitter kvar.
men egentligen så vill jag bara glömma!
för jag orkar inte tänka på det..
det är så jobbigt att veta att det är borta på någe sätt, jag vill tillbaka dit bara en gång till lixom, bara se det igen och uppleva den känslan igen!
men det kan jag inte.
jag har gått vidare, men av alla sms och allt som du skickar så orkar jga inte gå vidare, jag står bara på ett ställe, jag vet inte.. jag kan inte älska elias så som jag egentligen borde kunna, idag! för att det är något iväg..
men jag är lycklig med han..
han ger mig styrka till att orka det här..
för det är verkligen för mycket nu, jag behöver amanda!
jag orkar verkligen inte det häär.
för du vet, amanda har hjälpt mig med allt! precis allt, det va hon jag fick bo hos när det va skit hemma..
det va hon jag alltid ringde när vi hade bråkat, det va alltid hon som ringde mig när hon mådde skit, men jag vet inte.. vi pratar inte så mycket mer...
och det känns hemskt!
för jag saknar henne något enormt!
hon är min syster , hon hör till min familj, och jag vill att hon ska vara hemma nu!
men som sagt, jag önskar att tiden bara kunde spola tillbaka, till då! till då amanda va här, till då allt va bra ..
men det är juh så, glömm din bekymmer imorrn kommer nya, så e det juh! men det är hemskt att inse, och se på sanningen.
sanningen är hemsk. jag vill inte veta hela sanningen heller.. jag vet en del, men jag orkar inte veta resten..
har inte krafter för att ta in mer, hat eller något..
jag vill bara vara ifred, sätta mig någonstans och ruttna.. bara sitta och tänka..
men det är juh inte så lätt, jag kan juh inte bara försvinna lämna denna världen hur mycket jag än vill det!
jag vill se om det finns lycka där borta..
men det är juh ingen menning, för det kanke ändå bara blir svart, det vet jag juh inte..
men helldre svart en så här!
jag skulle kunna sitta här och skriva hur jävla mycket som helst!
men ingen skulle orka läsa det, för det skulle bli en hel jävla bok, en fet en!
