det inre.

Det som kommer ända längst inifrån och bara vill ut.
Vill bara ställa mig upp och skrika rakt ut, bara ramla ihop och gråta tills allt är över. Bara försvinna, till jag har glömt. Tills allt e borta, all den smärtan, det tunga som hänger på mig, alla dom där bra, men också hemska minnena.
Många kan säga, jag förstår.. det är inget svårt ord, men det är väldigt få som verkligen verkligen förstår. Som verkligen kan fatta va som tynger mina axlar, och att mitt leende är inte alltid på riktigt. Det är bara som en mask. Som skyddar mot all annat smärta!
Ibland undrar jag hur det hade blivit om jag inte valt detta. Det går inte en enda morgon utan att detta finns i min tanke, det går inte en enda kväll utan att detta finns i min tanke.
Känslan av att se Hammarn, av att bara åka igenom där är fruktansvärld! Jag vill inte dit, men jag vill inte därifrån. Jag vill trycka på delete knappen, men det finns ingen. Jag vill försvinna men jag kan inte. Jag vill stanna kvar, men ibland orkar jag inte.
Men jag vann över dig första gången jag klev upp, stod på mig och sa Nej!
och jag kommer fortsätta vinna över dig, men det känns inte som tillräckligt för mig. För jag har inte insett att detta verkligen e sanningen.

Men jag vill tacka alla som hjälpt/hjälper, mig igenom detta. Alla som ställer sig upp i rätten och vittnar för mig, står jag i skuld till. Ni och detta ni gör för mig betyder väldigt mycket för mig!
och sen vill jag be om ursäkt, för att ni får vara med i några delar av detta, och se allt det svarta.

beautiful!

Dom där 30 minuterna som det tar för mig att kanske gå och duscha, ut och röka eller i stort sätt vad som helst, trivs jag med. Jag känner att jag inte behöver stressa igenom livet, jag tar vara på varje minut och varje sekund som kommer, för jag är medveten om att morgondagen kanske inte kommer, och därför vill jag ha gjort det mesta som jag vill göra innan det svartnar. varenda litet steg min lilla hund Otto tar, så är jag där och ser dom, jag vill inte mista en sekund av hans uppväxt, han är den som sitter långt där inne i hjärtat och lever kvar där för all framtid, och dessutom e han bara min! precis på samma sätt vill ja ha koll på mina vänner, se varenda grej dom gör för att veta exakt då dom behöver hjälp.. mitt liv e perfekt, trots motgångar, så e jag glad, trots slag, misshandel, dumma ord, trackaserier, och många rättegångar framför mig, så e jag överlycklig, för jag vet som sagt att morgondagen kanske aldrig kommer. och kanske så kan jag förmedla någonting med mina erfarenheter om vissa motgångar, eller kanske framgångar någon dag framöver.
Jag älskar livet, så som alla borde älska det, och jag har min mamma och pappa att tacka för att just jag fick denna chansen att ta vara på livet, och göra någonting bra av det!

Life is wonderful!

I'm sorry you couldn't live your life

en bättre värld, på en bättre plats. där du får leva ett bättre liv.
jag vet inte var du är idag, men jag vet att du har det bättre där du är än här.
men samtidigt så saknar jag dig. hade varit underbart att träffa dig en gång till.

ännu en dag överstökad!

Äntligen e man hemma efter en lång dag, men vanliga lektioner omprov i sammhälls och sång i kyrkan på luciakröningen. Nu äre sängen som väntar så snällt, klockan e ställd på 04.00 känns prima det. och speciellt när man vet att man ska sjunga te klockan 20.00 på kvällen. Helt UNDERBART! :)

ska jag behöva leva med dina felsteg hela mitt liv?

Jag kommer inte hjälpa dig mer, för du har nått din gräns. Jag kommer inte förlåta dig för det du gjort. eller för det du fortfarande gör mot folk. Men jag har förlåtit mig själv för att jag en gång släppte in dig och lät dig ta mitt liv. Jag vet att du och ditt namn plus dom såren som en gång kom alltid kommer finnas kvar. Men för det har du inte rätten att söka upp mig, eller ta kontakt med mig igen. För du vet att jag inte vill. Och för en gång skull så hoppas jag att du lyssnar och låter mig vara ifred. För jag kommer aldrig att förlåta dina synder. Men jag accepterar och tycker synd om dig för det du har genom lidit och för det som komma skall dig. Men både du och jag vet att du förtjänar att bli lämnad efter. Och att känna på hur det är att vara helt maktlös och alldeles ensam. För den känslan har du skapat hos andra. Och därför måste du få känna på den själv så att du förstår vad du gjort. Och att det inte är okej. Men mina sår ska få brinna i helvetet tills dom är nog lätta att jag kan ta tillbaka dom igen.