fix me

Jag vet bara inte om ja orkar detta mer! eller orkar över huvudtaget..

helvetet på väg upp

vart tog ljuset i tunneln vägen? vem var det som släkte det, igen?
jag vet inte vart ja ska ta vägen..
jag ser ingenting, det är bara svart å svart.
hittar inte ut eller tillbaka.
blir det inte bra, så slutar ja kämpa för någonting som egentligen inte är möjligt.
för jag orkar inte och jag vill inte.
vill inte gråta, inte vara arg, inte vara glad eller vara kvar.
trodde allting var okej. men det är inte okej och inte heller bra!

vid tomhetens botten står vi vid toppen

"imorgon blir en bättre dag" om det nu blir någon morgondag.
vem vet?
inte jag, och inte du heller.
men det är bra, för livet är värt att leva!

sometimes I live that life again.

Ibland så undrar jag om det någonsin kommer bli okej igen. Ja hoppas på det, men hur länge kan man gå och hoppas utan att se något resultat? Jag börjar känna mig rädd igen, och det skrämmer mig bara ännu mer. För jag vill inte tillbaka, inte alls. Även om allting på något sätt var mycket lättare på den tiden..