det inre.

Det som kommer ända längst inifrån och bara vill ut.
Vill bara ställa mig upp och skrika rakt ut, bara ramla ihop och gråta tills allt är över. Bara försvinna, till jag har glömt. Tills allt e borta, all den smärtan, det tunga som hänger på mig, alla dom där bra, men också hemska minnena.
Många kan säga, jag förstår.. det är inget svårt ord, men det är väldigt få som verkligen verkligen förstår. Som verkligen kan fatta va som tynger mina axlar, och att mitt leende är inte alltid på riktigt. Det är bara som en mask. Som skyddar mot all annat smärta!
Ibland undrar jag hur det hade blivit om jag inte valt detta. Det går inte en enda morgon utan att detta finns i min tanke, det går inte en enda kväll utan att detta finns i min tanke.
Känslan av att se Hammarn, av att bara åka igenom där är fruktansvärld! Jag vill inte dit, men jag vill inte därifrån. Jag vill trycka på delete knappen, men det finns ingen. Jag vill försvinna men jag kan inte. Jag vill stanna kvar, men ibland orkar jag inte.
Men jag vann över dig första gången jag klev upp, stod på mig och sa Nej!
och jag kommer fortsätta vinna över dig, men det känns inte som tillräckligt för mig. För jag har inte insett att detta verkligen e sanningen.

Men jag vill tacka alla som hjälpt/hjälper, mig igenom detta. Alla som ställer sig upp i rätten och vittnar för mig, står jag i skuld till. Ni och detta ni gör för mig betyder väldigt mycket för mig!
och sen vill jag be om ursäkt, för att ni får vara med i några delar av detta, och se allt det svarta.

beautiful!

Dom där 30 minuterna som det tar för mig att kanske gå och duscha, ut och röka eller i stort sätt vad som helst, trivs jag med. Jag känner att jag inte behöver stressa igenom livet, jag tar vara på varje minut och varje sekund som kommer, för jag är medveten om att morgondagen kanske inte kommer, och därför vill jag ha gjort det mesta som jag vill göra innan det svartnar. varenda litet steg min lilla hund Otto tar, så är jag där och ser dom, jag vill inte mista en sekund av hans uppväxt, han är den som sitter långt där inne i hjärtat och lever kvar där för all framtid, och dessutom e han bara min! precis på samma sätt vill ja ha koll på mina vänner, se varenda grej dom gör för att veta exakt då dom behöver hjälp.. mitt liv e perfekt, trots motgångar, så e jag glad, trots slag, misshandel, dumma ord, trackaserier, och många rättegångar framför mig, så e jag överlycklig, för jag vet som sagt att morgondagen kanske aldrig kommer. och kanske så kan jag förmedla någonting med mina erfarenheter om vissa motgångar, eller kanske framgångar någon dag framöver.
Jag älskar livet, så som alla borde älska det, och jag har min mamma och pappa att tacka för att just jag fick denna chansen att ta vara på livet, och göra någonting bra av det!

Life is wonderful!

I'm sorry you couldn't live your life

en bättre värld, på en bättre plats. där du får leva ett bättre liv.
jag vet inte var du är idag, men jag vet att du har det bättre där du är än här.
men samtidigt så saknar jag dig. hade varit underbart att träffa dig en gång till.

ännu en dag överstökad!

Äntligen e man hemma efter en lång dag, men vanliga lektioner omprov i sammhälls och sång i kyrkan på luciakröningen. Nu äre sängen som väntar så snällt, klockan e ställd på 04.00 känns prima det. och speciellt när man vet att man ska sjunga te klockan 20.00 på kvällen. Helt UNDERBART! :)

ska jag behöva leva med dina felsteg hela mitt liv?

Jag kommer inte hjälpa dig mer, för du har nått din gräns. Jag kommer inte förlåta dig för det du gjort. eller för det du fortfarande gör mot folk. Men jag har förlåtit mig själv för att jag en gång släppte in dig och lät dig ta mitt liv. Jag vet att du och ditt namn plus dom såren som en gång kom alltid kommer finnas kvar. Men för det har du inte rätten att söka upp mig, eller ta kontakt med mig igen. För du vet att jag inte vill. Och för en gång skull så hoppas jag att du lyssnar och låter mig vara ifred. För jag kommer aldrig att förlåta dina synder. Men jag accepterar och tycker synd om dig för det du har genom lidit och för det som komma skall dig. Men både du och jag vet att du förtjänar att bli lämnad efter. Och att känna på hur det är att vara helt maktlös och alldeles ensam. För den känslan har du skapat hos andra. Och därför måste du få känna på den själv så att du förstår vad du gjort. Och att det inte är okej. Men mina sår ska få brinna i helvetet tills dom är nog lätta att jag kan ta tillbaka dom igen.

livet är till för att levas till fullo, inget annat.

En helt perfekt dag idag, underbara lappland å underbara värld.
Man måste lära sig att öppna ögonen och se det lilla i vardagen som gör livet värt att leva. Jag har hittat mitt, har du hittat ditt?

I'm kind of missing home

Det är en självklarhet!

En del frågar mig, hur orkar du? Hur klarar du av det? Hur kan du le med någonting sånt där bärande på axlarna? Jag det är inte så svårt. För jag är glad att jag är här idag och jag är glad att det hände mig och ingen annan. Jag är glad för att jag vet vad livet handlar om idag, och det visste jag inte innan. Jag är glad för att en vacker dag kommer min händelse kanske kunna hjälpa någon annan som har det tufft och inte ser utvägen ur sitt svarta hål. Men då finns jag där, med mina erfarenheter och minnen.

I was once like you are now.

kan människor förändras? kan livet det, eller är allt redan planerat å skrivet för längesedan. isf, vad kommer här next? ska ja hoppa av eller fortsätta. jag vet inte om ja vill öppna en till dörr å få ännu en chock, helt ärligt.
go with the flow, men tjenis det funkar inte så bra.. inte för mig iaf.
så vad gör man? uppenbarligen, sitter på en jävla stol och gör ingenting.
för man vill inte ställa sig upp och säga, jag förtjänar fan inte detta. jag förtjänar bättre för det känns så fel. men man vet att det är precis så det är..
så jag antar att ja ska bara sitta här och vänta på hjälp eller att ett mirakel ska se. för vad ja ser så behövs det verkligen ett mirakel.
är less på att vara ledsen utan tårar.
jag vill ha ett nytt liv!

jag kanske inte är någon solstråle eller perfekt, men det är ingen varje dag!

jag kan inte sluta tänka på det. jag trodde det skulme va lätt att bara släppa det å dra. men kampen blev bara hårdare. på något sätt så är det svårare att försöka vinna övef dig när ja är så långt ifrån. sanningen är nog den, att här uppe skäms jag mer för vad Du var gjort, även fast jag vet att ja egentligen inte ska göra det! ja vet livet är intr lätt och det ska det inte vara heller, men ibland önskar jag faktiskt att jag vore någon helt annan. som på något sätt har någonting lättare att hanskas med. men det är ju bara mina önskningar, och vad ja vet så brukar ja då nädtan aldrig ha tur så varför skulle ja ha det nu? men ja försöker att ta vara på all tid och på min nya chans så gott ja kan. för trots allt, jag kämpade för att få överleva å här står ja på mina engna ben levande och rätts så okej.

fix me

Jag vet bara inte om ja orkar detta mer! eller orkar över huvudtaget..

helvetet på väg upp

vart tog ljuset i tunneln vägen? vem var det som släkte det, igen?
jag vet inte vart ja ska ta vägen..
jag ser ingenting, det är bara svart å svart.
hittar inte ut eller tillbaka.
blir det inte bra, så slutar ja kämpa för någonting som egentligen inte är möjligt.
för jag orkar inte och jag vill inte.
vill inte gråta, inte vara arg, inte vara glad eller vara kvar.
trodde allting var okej. men det är inte okej och inte heller bra!

vid tomhetens botten står vi vid toppen

"imorgon blir en bättre dag" om det nu blir någon morgondag.
vem vet?
inte jag, och inte du heller.
men det är bra, för livet är värt att leva!

sometimes I live that life again.

Ibland så undrar jag om det någonsin kommer bli okej igen. Ja hoppas på det, men hur länge kan man gå och hoppas utan att se något resultat? Jag börjar känna mig rädd igen, och det skrämmer mig bara ännu mer. För jag vill inte tillbaka, inte alls. Även om allting på något sätt var mycket lättare på den tiden..

♥

En bild säger mer än tusen ord.
Miss you, girl <3

om jag säger att jag älskar dig, kommer du säga detsamma då?

du får mig att stanna upp, vänta och se mig om.
känna mig överlycklig som om ingenting annat finns men på samma gång att omvärlden existerar.
jag behöver bara tänka på dig så ler mina läppar, utan att jag ens tänker på det.
men jag undrar, om jag börjar älska dig, älskar du mig tillbaka då?

sanningens ögonblick.

När sanningen står där framför en hela tiden men man är för inne i sig själv, för inne i det man känner och vägrar se sanningen tror inte på det för 5 öre. Även fast alla andra säger och vet att det är sanningen. Även fast det man sett det förut så tror man på att en förändring har sett.. och i slutändan står man där, känner sig övergiven och dum för att man inte trodde på deras ord. Det känns som att ingen förstår smärtan man bär på, man är så arg fast egentligen djups sårad och så ledsen. Men det finns fortfarande hopp, för det är inte över. Av ett misstag tar inte livet slut. Det är bara kämpa vidare, visar att man klarar sig fint utan lögner och bråk. Framtiden finns framför fötterna på dig. Det kommer en dag imorgon också.

sing for your happines.

känner att allting kommer bli helt perfekt! :)

jag kanske kan bli den jag vill en dag.

med gittaren i min hand känner jag mig fri. det är en varm känsla som sprider sig igenom hela kroppen. kanske kan jag lyckas skapa någonting bra. någonting som betyder något för någon och som kanske kan hjälpa någon genom en tuff tid.

stoppa det här tåget jag vill hoppa av.

jag vill inte skrika på dig, jag vill inte öppna min mun med såna ord. men det går inte att stoppa det när du trycker på så mycket hela tiden. jag klarar inte av dig och ditt klagade. jag fattar inte varför du jämt måste göra som du gör, varför du alltid måste trycka ner alla? vart kommer du med det egentligen, gör det dig glad? känner du dig bättre när alla andra är sämre. med dig vid min sida så känner jag mig världelös. du ger mig ingen chans att visa vad jag kan. när alla egentligen vet att jag kan. men jag hittar inte styrkan bredvid dig till att göra alla dom där sakerna som du begär. jag har mitt liv, men livstil och min livstid och du har din. kan du inte bara acceptera min? som jag har accepterat din och hur du är!

ser på dig

jag ser på dig, och ser mitt liv. jag ser allting jag har, men ändå saknas det någonting. jag säger jag klarar ensamheten, men jag vet inte om jag gör det. det känns som att det skulle vara skönt att få ett sms från någon, någon underbar som verkligen älskar mig. som verkligen fattar och vill förstå. dom finns där, men jag drömmer om någonting som inte finns. jag lyssnar till regnets musik och hoppas på ett mirakel som kommer uppifrån. jag hoppas och ber att någon hör mitt rop, och kanske vill hjälpa mig och lär mig att släppa in hjälp, att det inte är fel att vara svag ibland. att tårarna kan göra gott. men jag kan inte gråta. jag vill ibland, men det finns inget kvar. allting har tagit slut. dom är borta och jag vet inte när dom kommer tillbaka. jag har så mycket känslor inom mig, men för att jag ska klara mig bättre trycker jag in dom och stänger dörren. dörren är låst och jag har inte tillgång till nyckeln än. eller kanske så är det jag som inte till låter mig själv att hitta den. för jag är rädd för vad som finns inom mig, jag är rädd om det kanske är sorg eller om det är lycka. jag vet inte vad jag ska göra med det som finns inom mig om det kommer ut igen. insidan skriker efter hjälp, hjärtat behöver någon att älska som älskar en tillbaka mycket mycket mer, det behöver någon att krama, älska och lyssna på.

that's who I am today.

hoppas det blir bra såhär och hoppas jag inte sårat dig.
men det blir bäst såhär, iaf för mig.

I don't want to spend my hole life trying to forget you.

Du var det bästa det ända. Första gången jag såg dig, jag minns det som om det var igår även fast det vara flera år sedan. Tiden stannade och mitt hjärta slutade slå. Du bara stod där, så vacker, så spännande. Du tog mitt hjärta på en sekund.
trotts alla odds, trotts allting så älskade jag dig då och jag älskar dig idag.
Trotts allt ont, trotts min smärta som jag har inom mig. Så spelar det ingen roll vad någon säger, jag älskar dig. Du är min rätte. Du förändrade mitt liv och mig till någonting bra. Till någonting perfekt.
Men vi är borta, och det är du med. Jag ska hitta någon som är precis som du.

I will found someone like you.

When the sun is rising up in the morning,
I wish you were here.
Neverminde, I will found someone like you.
I remember you told me.
I like you. You are amazing.

Glöm dina bekymmer imorgon kommer nya.

But I found a boy who I love more
Than I ever did you before
So stand beside the river I cried
And let yourself down
Look how you want me now that I don't need you

Grattis!

Idag blir min älskade lilla pluttis 1 år! ♥

det bara är så!

ska jag vara ärlig, så glömmer jag aldrig natten då du och jag stod i regnet mitt i ingenstans å höll om varandra. det var en sån underbar känsla.
jag önskar den varade förevigt!

på hemma plan! :)

hemma igen, känns riktigt skönt.
men lappland e saknat det med, men snart är jag tillbaka där uppe igen.
äntligen, ny start!
känner att jag kommer ha det riktigt fantastiskt dom här få veckorna här och dom många veckorna där uppe!
underbart!

Bara för att ja är så förbannat uttråkad just för tillfället!

Var bor du: i Krångede för tillfället.
Brukar du komma i tid: Jodå
Hur lång är du: 1.58
Kan du laga mat: klart jag kan, frågan är bara hur det smakar sen.
Vad jobbar du med/pluggar du: pluggar
Vad har du på dig just nu: underkläder, byxor linne och tröja.
Har du någon fobi: ingenting
Hade du en bra kväll igår: satt å körde bil hela dagen/kvällen, så de klart!
Vilket är ditt senaste inköp: cigg I think
Din favoritdryck på morgonen: mjölk
Var fick du dina senaste pengar ifrån: Karin
Har du sovit i din egen säng inatt: nej, hos min farmor
Vad hade du sönder senast: ingenaning
Vem snackade du med senast: Moa ^^
Varm favoritdricka: mjölk
Favoritdricka när du är riktigt törstig: vatten!
Alkoholhaltig favoritdricka: oooh, ingen aning. ^^
När gjorde du senast något riktigt dumt: de var nog längesedan :)
Saknar du någon just nu: ja, för många.
Vad ska man göra för att få dig irriterad: jadu, blir jag de har jag en bra anledning.
Någon jag stör mig på: hmm, vet inte riktigt. ingen I think :)
Intressen: bl.a fordon :)
Senaste person du kramade: Farmor
Senaste person du ringde: Min sjukgymnast
Senaste person som ringde dig: Moa ^^
Vad drack du senast: jokk :))
Vill du ha barn: har redan en unge fan, nemen ja om några år.
Längtar du till din nästa födelsedag: nej :o
Är du sugen på något nu: GODIS!
Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag: dricker aldrig kaffe!
Använder du hudkräm: ja
Attraheras du av män med skägg: insidan som räknas!
Micro-pop eller poppa själv: inget av de!
Brukar du baka: ibland, men inte såååå hemskt ofta :p
Röstade du i det senaste valet: japp
Är du nöjd med ditt liv som det är nu: ja!
Vilken låt lyssnade du senast på: min ringsingnal i guess ;)
Har någon annan sovit i din säng inatt: hoppas ja inte :)
Vad tycker du är äckligt: ingenting :)
Har du pengar på mobilen: japp! :D

här kommer jag med världens fart!

Nu är det inte många timmar kvar tills min första resa till Kiruna börjar. Känns som om det var igår jag sa att det var mer än en månad kvar, och snart är dagen inne. Helt sinnessjukt. Men mina sista veckor kvar här har varit underbara, visserligen har jag inte fått säga hejdå till alla, eller vi ses snart igen. Men jag hoppas jag får chansen och har tiden till det i Juli. och sen hoppas jag med hela mitt hjärta att det är många som vill komma upp och se min lilla städskrubb någon dag :)
På bara en vecka har jag nog lärt mig mer än vad jag gjort på flera år. och jag börjar verkligen känna att vad jag än gör och vart jag än befinner mig så lär jag mig grejer hela tiden och får uppleva nya saker, och självklart nya underbara människor. I love it!

Helt underbart!

Igår var en sån där som man aldrig glömmer. Hade så jävlans kul, även fast det var adjö för ett tag till alla.
Men jag hoppas att allting kommer finnas kvar här, även fast jag åker iväg. Hoppas all lycka som finns nu kommer vara kvar sen också.
Ja känner att ja kan lämna denna plats med ro nu.
jag älskar er alla <3

Glädjens tysthet

Skrivit denna låt till en väldigt speciell person <3

mjösjön med den bästa!

sceard

Helt vettskrämd av tanken att jag kanske mår sämre än vad jag intalar mig själv.
Min kropp verkar inte orka så mycket mer. och det skrämmer mig, för mitt sinne och mitt hjärta orkar så mycket mycket mer än att ge upp nu, eller snart.
Så snälla, jag måste få klara det här. Låt mig få klara det här, helt rak i ryggen och stolt. Jag måste bara få göra det helt enkelt.

Don't forget.

Glöm aldrig bort att flickan med det stora leendet finns där inne någonstans.
Hon kommer komma fram igen, ni måste bara ge henne lite tid.
Tiden utvisar allting!

vart försvann luften?

Bara stick härifrån. Lyssna på vad jag säger.
Jag orkar inte mer!

ä l s k a d e m a x

Du är så underbart vacker, gubben.
Jag behöver dig verkligen i min närhet, och jag vill säga tack.
Tack för allt du gör för mig, att du tror på mig och att du alltid finns där.
Det betyder förbannat mycket för mig.
Jag ljög aldrig när ja sa, jag skulle kunna krama dig förevigt.
Glöm aldrig det!

Jag älskar dig, max <3

when the children cry

Det gör ont nästan hela tiden. Men det gör inget, för det kommer bli bra. Allting kommer bli bra igen. Den gamla flickan inom mig kommer inte tillbaka. Men det har kommit en ny, som är bättre.. starkare, och mer varsam. Hon uppskattar varje andetag även i tuffa tiden, och gör allt hon kan för att få allting till en helt vanlig dag.
Denna flicka klarar allt. och vill klara allt, det är hennes vilja som har gjort hennes överlevnad trotts alla odds.
Hon har inga drömmar längre, eftersom hon lever i nuet och inte för imorgon.

Du bär mig upp till bergets topp med alla dina små hyss ♥

bakom kameran

Am I supposed to hang around and wait forever?

Du släckte alla ljusen den natten
Och det tände varje rum
Det vackra sa farväl och jag försvann

Jag är inte galen

jag glömmer aldrig vad du gjort, kom ihåg det.
min sanning är ditt skämt.
men min sanning e den som hela världen en gång kommer lyssna på.
och alla dom som har hyggt mig i ryggen så många gånger, kommer ångra det den dagen.
jag är inte galen.
just nu är jag bara lite vilsen med min känslor.
men jag är Starkare Utan DIG!

vart tog allt vägen?

på fem sekunder försvann allting.
all glädje och alla skratt.
allting blev till hat och tårar.
och här står jag idag.
helt ensam och ska ta mig upp, försöka klättra upp även fast alla står där upp och slänger ner mig igen.
det är jag mot världen, jag mot alla.
ingen som förstår, ingen som vill förstå eller hjälpa.
jag är inte arg, jag är helt förstörd.

glädjens tysthet

Jag har lärt mig mycket denna helg, och jag ångrar inte för en sekund att jag följde med. För första gången har jag kännt mig ganska så fri. Kunnat släppt den värsta smärtan och bara vara för stunden. Har kunnat lunga mig själv, och bara känna mig äkta glad.
Tack för en helt underbar helg, Lena och Max. Jag behövde verkligen detta <3

jag kommer vinna detta krig

jag känner mig inte hel. Det gör så förjävligt ont i min kropp och jag har inte längre kvar samma kraft som jag hade innan. Det skrämmer mig ganska mycket. Men jag tänker inte ge upp trots smärtan i min kropp och min själ. allting ska fixa sig, både på utsidan och på insidan.
och kom ihåg. du kommer inte vinna detta krig!

det som skulle vara bra.

Jag trodde det var bra nu, jag trodde mitt trauma skulle vara över att jag inte skulle ha ont i magen längre. att allting började bli bättre. men jag är tillbaka på ruta ett igen, jag saknar och hatar dig. jag vet varken ut eller in nu mera, igen. jag vill inte gå igenom detta en gång till. dom här två veckorna skulle vara bra, dom skulle vara underbara. men det blev dom inte. dom gjorde så jag hamnade tillbaka på runta ett igen. och jag vet inte vad jag ska göra nu, vart jag ska ta vägen. jag vill bara försvinna, ner under jorden ett tag. eller föralltid. fan. jag vill inte gå igenom detta en gång till jag vill verkligen det. men jag vet inte vilka alternativ jag har.
det gör så fruktansvärt ont, hela tiden.
och jag hittar ingenting eller ingen som kan göra så att smärtan förvinner.
det finns ingen som hör mitt rop på hjälp.
och när jag ska erkänna så kan jag inte, för jag vågar inte.
jag vågar inte prata om det för det känns fel och det känns som att folk kommer hata mig till och med mina närmaste vänner.
jag behöver hjälp.
det är lätt att skriva det men det är svårare att erkänna det för omvärlden och för en själv.
men det känns som att det inte finns någon som kan ge mig den hjälp eller dom orden jag behöver höra just nu.. jag vill inte vara kvar här och jag vill inte åka hem.
helt ärligt, så vet jag inte hur länge till jag orkar det här mer.
en dag kanske jag ger upp, även fast jag inte vill.
men jag behöver ha svar på mina frågor, jag vill veta om jag finns i dina tankar och om inte vem finns där. jag vill veta vad som egentligen hände. jag ser ingenting längre. det är bara svart. men jag behöver få veta. och om det är någon som har svaren så är det väl du, eller? det känns som att jag måste få veta men jag vet inte om jag nöjer mig med dom svaren som jag får. för jag vet inte om jag kommer kunna tro på dina ord.
jag är inte hel längre, och jag undrar om du är hel?
jag undrar hur du har det och vad du gör. jag undrar om ditt liv har förändrats sen vi gick skilda vägar. jag undrar så mycket, men jag hittar inte svaren för du håller dom inom dig och vägrar släppa ut dom eller in mig.
jag vill bara att allting ska vara bra igen.
jag vill bara känna mig levande och älskad.

en dag för längesedan

jag har varit hon som stod dig närmast, hon som du älskade. eller iaf sa att du älskade. du sa till mig att du inte mår bra utan mig att du inte klarar dig utan mig, att ditt hjärta var i mina händer. men menade du någonting av det du sa? för isf, hur mår du idag? är det jag som är i dina tankar, är det fortfarande jag som är den ända och den rätta. jag undrar men jag vet inte om jag vill ha svar. för om det inte var sanning då vet jag inte vad jag gör, och om det är sanning så vet jag inte heller vad jag gör. så det kanske är bara bra att jag inte har svaren i mina händer..

en bra dag

idag har jag bytt däck på bilarna hemma på gårn, fick finbesök av Max och Per en stund, så jag visade dom hur man kör bil ute i skogen. Sen kom Simon hit en sväng också.
har hållt på att packa resten av dagen. men den har fan varit riktigt jävlans bra! :)
Imorgon drar jag mig upp till Kiruna. Känns ganska skönt ändå, jag ska dit fixa min framtid och läka ihop lite sår samtidigt.
Jag hoppas på en ny Linda när jag e tillbaka i Jämtland igen :)

framtid finns där inne någonstans

Jag kan inte sluta hoppas på att allting kommer bli bra, att en vacker dag kommer allting vara sådär bra som det en gång var.
Det sägs att man ska hitta den rätte, jag har redan hittat han. Men han stannade inte kvar, men jag tror ändå på att den rätte är inte bara en person utan det kan vara vem som helst, bara man vill. och jag vill hitta det rätte igen, kanske har jag han mitt framför mig.. men jag hoppas tiden utvisar det och visar mig vägen.

Det är ingen som förstår henne, ingen som vill försöka. Hur mycket hon än skriker på hjälp så är det precis som ingen hör henne. Hon har goda vänner, men det är någonting som saknas. Hon vill bara att folk ska förstå att för varje steg hon tar är fyld av sorg. och att hennes hjärta aldrig kommer bli riktigt helt igen.

Patrik Westerlund

Alla pratar bara gått om dig hela tiden, det sägs att du var en glad och underbar kille. en kille som ingen ville förlora, eller glömma. en person som alla behöver vid sin sida, och känna närhet av. jag kände inte dig tyvärr. och nu antar jag att jag aldrig kommer få göra det, men jag sörjer för dina nära och kära, sörjer för mina vänner som har det tufft utan dig. jag hoppas du har det bra var du nu än är och att du har hittat det du söker efter.

Vila i frid, och glöm inte. det är ingen som kommer glömma bort dig här nere på jorden ♥

jag vill inte mer nu

över allt ser jag dig, jag känner dina tunga men ändå lätta fotsteg i marken, jag hör din röst den viskar svagt. jag känner din lukt vart jag än går och jag hör dina underbara andetag varje sekund. det är precis som att du är här. med mig, just nu. vid min sida, varje dag in och ut.
men jag vill inte mer, jag vill inte känna dina underbara andetag, inte känna dina tunga men ändå lätta fotsteg och jag vill inte se dig vart jag än vänder mig.
jag vill inte ha din närhet eller din värme. jag vill bara vara fri, tom, lycklig. jag önskar mig ett liv utan allting med dig, utan alla bilder, fotsteg, andetag, värme, kärlek, hat, minnen.
jag vill hoppa av detta tåg, jag vill bara lämna det och se det passera. se det åka förbi mig utan att du kan dra upp mig på det igen. jag vill bara kunna släppa allting och bli fri. bara kunna flyga här ifrån.

jag hoppas det är sanning

Jag tänker inte gråta, nej det tänker jag inte. Men det trycker på, och vill bara ut. Tårarna vill bara rinna. Varför är jag så klen? Varför ger jag vika för detta en gång till, varför ens bryr jag mig? Varför kan jag inte bara vara hon som inte alls bryr sig om känslor och sånt, för jag vet juh att i slutändan blir jag ändå bara sårad om jag går in för någonting. Men det är juh just det, jag går in för allting, jag kämpar för att all skit ska fungera hur jävligt det än är. Jag vet att jag har sagt att denna gång ska vara annorlunda, denna gång ska inte massa skit få komma upp till ytan och fan heller att det ska bli komplicerat. Men just nu är det bara komplicerat känns det som. Jag vet att när jag är med dig så är allting bra, jag ler, jag är glad helt jävla varm inombords. Jag behöver inte tänka på allt det där andra, och du ger mig hopp till att klara av det som komma skall, jag oroar mig inte när du är i min närhet, men så fort du lämnar mig så känns det som att du lämnar mig förgått, det känns som jag bara är tillfällig, även fast jag får underbara sms av dig hela tiden, och samtal. Men jag vet inte jag är fortfarande orolig. Mest är jag orolig för att jag inte kommer räcka till, eller att jag redan inte räcker till. Att jag bara är ett andra hans val för att det förra inte riktigt funkade. Och ibland känns det inte som att det du säger verkligen är sanning. Utan det är bara tomma ord, som är så lätt att säga för dig. Jag vet inte vad jag ska tro, men det känns som att jag heller inte vill veta. För om allt är lögn så kommer jag bli förkrossad, så det känns som att jag borde uppskatta dom orden och stunderna nu, utan gråt, skrik, tjaffs, surhet och oro. eller ja åtminstonde försöka.

för längesedan

Vi brukade vara ett. Det var bara du och jag, Du och jag mot världen. Ingen kunde förstöra, ingen kunde komma emellan. Vi gick igenom eld och vatten tillsammans, igenom skratt och tårar. Vi gjorde allting tillsammans, precis allting. Alla ville oss illa, men tillsammans var vi starka tillsammans trodde vi på varandra och på att allting skulle bli bra. Tillsammans grät vi inte blod, men utan varandra så är såren öppna och blodet slutar aldrig rinna. När alla svek, lönger, slag, hot och smärta hade försvunnit så fanns det bara tomma sår kvar. Sår som bara rinner och rinner. Det är ingen som kan stoppa det, det finns heller ingen som vill det. Men det är inte jag som river upp gamla sår och gör dom dubbelt så stora utan det är du. För vi var bra, jag trodde till och med att vi var bäst. Men vi växte ifrån varandra, och allting blev upp och ner. Och idag, så är det bra. Men inte perfekt. Men de är iaf bra.

Du får mig att springa utan stopp.

Jag vet inte hur du får mig att glömma allt det dåliga för stunden, hur du får mitt hjärta att klappa 1000 gånger fortare än vad det ska. Du får min tid att stanna upp och jag behöver inte tänka, inte känna eller känna oro. Du får mig att vara trygg all min rädsla försvinner. Dina ord värmer min kropp så jag slipper frysa mer. Du får mig att le på riktigt. Du får mig att ta fram min styrka till att klara mig genom allt det tuffa och gå vidare. Du får mina tårar till skratt och mina läppar att le.
Jag vet att vi har våra misstag tillsammans, men jag ser det inte som misstag mer utan som bevis på att jag behöver dig vid min sida. Jag behöver höra dig säga jag älskar dig, jag behöver dig. Jag behöver höra dig säga, jag saknar dig, vill bara ha dig här. För jag känner exakt likadant tillbaka. Vi har sagt mycket som inte är sant. Jag har sagt att jag inte behöver dig i mitt liv, men jag menade inget av det. Inte ett enda ord. För sanningen är den du gör mig lycklig och jag behöver dig för att känna mig fri, jag behöver dina kramar för att få känna värme och jag behöver dina pussar för att känna mig älskad. Denna gång kommer jag inte släppa dig för en sekund.
Min kärlek till dig har börjat om på noll, men denna gång älskar jag dig mer än vad jag någonsin har älskat någon!