en dag för längesedan

jag har varit hon som stod dig närmast, hon som du älskade. eller iaf sa att du älskade. du sa till mig att du inte mår bra utan mig att du inte klarar dig utan mig, att ditt hjärta var i mina händer. men menade du någonting av det du sa? för isf, hur mår du idag? är det jag som är i dina tankar, är det fortfarande jag som är den ända och den rätta. jag undrar men jag vet inte om jag vill ha svar. för om det inte var sanning då vet jag inte vad jag gör, och om det är sanning så vet jag inte heller vad jag gör. så det kanske är bara bra att jag inte har svaren i mina händer..