Tillägnad till dig

Folk säger hela tiden, jag klarar mig inte utan dig, du är hela min värld min luft, utan dig kan jag inte andas osv. Men både du och jag vet att det där inte är sant, alla bör klara sig själva. Alla borde mogna till när man kommit till en viss ålder, alla borde inse deras misstag och deras felsteg och göra någonting åt det. Förbättra, resa sig upp och försöka igen.

Jag klarar mig utan dig, jag klarar mig helt utan våra minnen, speciellt dom som inte är så bra. Jag tror inte du förstått att jag kan stå på mina egna ben, jag kan klara mig själv. Varje gång du eller någon annan knuffar omkull mig så kliver jag upp med min stolthet i handen och visar att denna gång var det jag som vann. För jag kan klara mig själv, och jag kan ta hand om mig själv.

Jag älskar dig, är ingen lösning. Inte på någonting.
Jag behöver dig, är inte heller någon lösning.
Ibland måste man inse att vägarna går olika för varandra. Man kan inte vandra samma väg hela livet oavsett.
Du har ditt och jag har mitt.
That's it!

it's fine

Jag bara älskar dig så sjukt mycket.
Du är mitt allt <3

du krossar mig.

Jag vet inte hur jag ska säga det, hur jag ska uttrycka mig till dig. Du är så svår, allt med dig är svårt. Jag orkar inte undra, varför hur eller vad som framkallar allt detta, men jag vill ändå ha ett svar. Men svaret verkar aldrig komma, inte ur dig iaf.
Jag vill bara gå och grava ner mig i en stor fet jävla grav och ligga där ett tag!