jag ser på dig, och ser mitt liv. jag ser allting jag har, men ändå saknas det någonting. jag säger jag klarar ensamheten, men jag vet inte om jag gör det. det känns som att det skulle vara skönt att få ett sms från någon, någon underbar som verkligen älskar mig. som verkligen fattar och vill förstå. dom finns där, men jag drömmer om någonting som inte finns. jag lyssnar till regnets musik och hoppas på ett mirakel som kommer uppifrån. jag hoppas och ber att någon hör mitt rop, och kanske vill hjälpa mig och lär mig att släppa in hjälp, att det inte är fel att vara svag ibland. att tårarna kan göra gott. men jag kan inte gråta. jag vill ibland, men det finns inget kvar. allting har tagit slut. dom är borta och jag vet inte när dom kommer tillbaka. jag har så mycket känslor inom mig, men för att jag ska klara mig bättre trycker jag in dom och stänger dörren. dörren är låst och jag har inte tillgång till nyckeln än. eller kanske så är det jag som inte till låter mig själv att hitta den. för jag är rädd för vad som finns inom mig, jag är rädd om det kanske är sorg eller om det är lycka. jag vet inte vad jag ska göra med det som finns inom mig om det kommer ut igen. insidan skriker efter hjälp, hjärtat behöver någon att älska som älskar en tillbaka mycket mycket mer, det behöver någon att krama, älska och lyssna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar