onsdag 21 september 2011

fix me

Jag vet bara inte om ja orkar detta mer! eller orkar över huvudtaget..

söndag 18 september 2011

helvetet på väg upp

vart tog ljuset i tunneln vägen? vem var det som släkte det, igen?
jag vet inte vart ja ska ta vägen..
jag ser ingenting, det är bara svart å svart.
hittar inte ut eller tillbaka.
blir det inte bra, så slutar ja kämpa för någonting som egentligen inte är möjligt.
för jag orkar inte och jag vill inte.
vill inte gråta, inte vara arg, inte vara glad eller vara kvar.
trodde allting var okej. men det är inte okej och inte heller bra!

fredag 16 september 2011

vid tomhetens botten står vi vid toppen


"imorgon blir en bättre dag" om det nu blir någon morgondag.
vem vet?
inte jag, och inte du heller.
men det är bra, för livet är värt att leva!

fredag 2 september 2011

sometimes I live that life again.

Ibland så undrar jag om det någonsin kommer bli okej igen. Ja hoppas på det, men hur länge kan man gå och hoppas utan att se något resultat? Jag börjar känna mig rädd igen, och det skrämmer mig bara ännu mer. För jag vill inte tillbaka, inte alls. Även om allting på något sätt var mycket lättare på den tiden..

söndag 28 augusti 2011

måndag 15 augusti 2011

om jag säger att jag älskar dig, kommer du säga detsamma då?


du får mig att stanna upp, vänta och se mig om.
känna mig överlycklig som om ingenting annat finns men på samma gång att omvärlden existerar.
jag behöver bara tänka på dig så ler mina läppar, utan att jag ens tänker på det.
men jag undrar, om jag börjar älska dig, älskar du mig tillbaka då?

onsdag 3 augusti 2011

sanningens ögonblick.


När sanningen står där framför en hela tiden men man är för inne i sig själv, för inne i det man känner och vägrar se sanningen tror inte på det för 5 öre. Även fast alla andra säger och vet att det är sanningen. Även fast det man sett det förut så tror man på att en förändring har sett.. och i slutändan står man där, känner sig övergiven och dum för att man inte trodde på deras ord. Det känns som att ingen förstår smärtan man bär på, man är så arg fast egentligen djups sårad och så ledsen. Men det finns fortfarande hopp, för det är inte över. Av ett misstag tar inte livet slut. Det är bara kämpa vidare, visar att man klarar sig fint utan lögner och bråk. Framtiden finns framför fötterna på dig. Det kommer en dag imorgon också.