that's the truth!

Nej, det är inte okej.
Nej, jag mår inte bra.
och Nej, det kommer nog inte bli bättre än såhär.
Jag har alltid trott att allt blir bra med tiden, att såren läker med åren. Men jag börjar tvivla lite på det dock. Jag vet inte, det kanske är så att det inte är så. Att det kanske bara e så att det är ett påhitt, jag vet inte. Jag vågar heller inte gissa. Jag vill egentligen bara veta. Veta vad sanningen är. Som sagt...
En lycklig lögn sårar mer, än en hemsk sanning!
Jag klarar att ta sanningen och allt det andra, bara dela med er av den. Snälla, är det för mycket begärt?

♥

nu är lovet slut och så helgen med. imorogon är det skola, och jag längtar verkligen inte. det känns inte riktigt som om jag har haft ett sånt där riktigt lov, egentligen så har jag inte haft en enda sovmorgon och det är inte bra det ;)

:)

nu är det såhär att jag sitter i min soffa på mitt rum med självaste alexander berglund och idag så ska vi måla om min källare :) <3

i hate it.

Det sägs att livet är vad du gör det till. men jag har inte gjort det såhär, iaf så vill jag inte ha det såhär. jag vill inte känna mig dum och lättlurad, illamående och spyfärdig. ska det verkligen vara såhär? när kommer vädningen? när vänder allt och blir bra igen.. jag tordde ärligt inte att det kunde bli värre men vafan klart det kunde. det kan väl alltid bli värre än vad det redan är. men snart måste jag ha nått gränsen. jag är så ledsen att jag är arg. så arg att jag inte har många stunder kvar som jag ler på. det gör ont att veta att folk kan ljuga en rakt upp i ansiktet... utan att ens bry sig. det gör ont att se någon man älskar gå sin väg och aldrig mer kommer tillbaka eller iaf va borta för stunden. det är hemskt att se någon annan gå och gräva ner sig. men hellst av allt skulle jag vilja gör det själv!

bara försvinn, snälla?

less på att se ditt namn dyka upp hela tiden. less på att höra din röst, less på att se ditt namn på dataskärmen, less på att se att du ringer och smsar, less på att höra andra prata om dig. kan du inte bara försvinna ut ur min åsyn? det kan nog vara så att du kommer alltid vara ett strakt gott minne, allt det där bra kommer alltid finnas kvar. men dels allt det där dåliga som fortfarande äter upp min inifrån. livet är bara ett spel som man ska vinna. man tävlar mot sig själv, och det är tyvärr inte alltid så lätt att vinna över sig själv. tyvärr så e inte allt så lätt... tyvärr!

leave me alone.

lova en sak eller inte lova. gå min väg eller stanna kvar, säga jag älskar dig eller inte. tycka om dig eller inte. lyssna på det du säger eller inte. jag vet inte. som mycket annat som kommer från dig så vet jag inte vad ditt nästa drag ska bli, vad som ska komma här näst, vad jag ska svara göra eller ta mig till. hur jag ska reagera. om jag ska gråta, skratta, le eller bli arg? i din närhet känner jag mig vilse, men ändå varm och bekväm. jag vet inte hur det går ihop på något sätt men tydligen så gör det de. och det gör mig arg, det gör mig arg att jag inte kan släppa dig. för vi är inte bra för varandra. all skada är redan skedd, så gör det för fan inte värre. bara ja, lämna mig ifred.

I run to you :)

jag känner att jag är glader chocklader idag :)
den där känslan som man får när man har gjort något, som kan krossa ens liv totalt eller så kanske världen bara blir alldeles röd och varm, är härlig och spännade. när man inte vet om man kanske bara skulle ha stängt kakhålet och inte sagt något, eller vågat hoppa och se vad som händer. tar man inte steget fram och hoppar så får man aldrig veta heller, ett liv utan något att veta är inget liv. vi försöker alltid komma till sanningen, alltid vinna och besegra. försöker hitta den bästa lösningen på saker och ting, men ibland går det inte så bra som andra gånger. men känslar är fortfande desamma... underbar..