i hate it.

Det sägs att livet är vad du gör det till. men jag har inte gjort det såhär, iaf så vill jag inte ha det såhär. jag vill inte känna mig dum och lättlurad, illamående och spyfärdig. ska det verkligen vara såhär? när kommer vädningen? när vänder allt och blir bra igen.. jag tordde ärligt inte att det kunde bli värre men vafan klart det kunde. det kan väl alltid bli värre än vad det redan är. men snart måste jag ha nått gränsen. jag är så ledsen att jag är arg. så arg att jag inte har många stunder kvar som jag ler på. det gör ont att veta att folk kan ljuga en rakt upp i ansiktet... utan att ens bry sig. det gör ont att se någon man älskar gå sin väg och aldrig mer kommer tillbaka eller iaf va borta för stunden. det är hemskt att se någon annan gå och gräva ner sig. men hellst av allt skulle jag vilja gör det själv!