to the lucky country

Det känns som jag börjar komma en bit på vägen nu, men jag vet att slutet är inte nära även om jag hoppas på att det ska vara det. Jag önskar det skulle vara så, och ibland går önskningar i uppfyllelse, så jag får bara hoppas på att denna önskning gör det. Så att slutet är nära, och jag får börja andas igen. För luften vill varken komma ut eller in, den sitter lixom fast.
Man brukar säga att man bestämmer själv, det är ens eget liv. Men denna gång gör jag inte det. Denna gång håller jag inte i trådarna som leder till lyckan, så vill "den" kan "den" stoppa vägen till lyckan, vägen till det fina landet där jag var en gång i tiden. Men jag hoppas och ber till gud att "den" släpper på trådarna så det lyckliga landet kommer ikapp mig, fångar mig och aldrig släpper mig igen.

I will never forget

Jag kommer aldrig glömma den där smärtan i mitt hjärta, hur ont det gör i min själ. och hur illa du verkligen gjort mig. Jag kommer aldrig glömma att jag kommer aldrig kunna vara 13, 14, 15 eller 16 år igen. Jag kommer aldrig få tillbaka dom åren. Aldrig någonsin kommer åren av min ungdom komma tillbaka. Du har förstört mycket. Men du kommer inte få förstöra så mycket mer. Mitt korthus ska vara helt, och du kan inte rasa det hur mycket du än slår och slår. Jag är starkare än dig, och det har jag alltid varit. Men kom ihåg, jag kommer aldrig glömma. Aldrig!

your grave is still open

"ingen kan älska som vi"..
Faktum är att dom inte kan det heller.
Jag var och begravde en bit av oss inatt.
Nu ska jag bara försöka begrava allting annat också.
jag hoppas jag klarar detta, jag hoppas på att jag vinner detta krig.

Looking for angels

Open my eyes to a new day, with all new problems and all new pain.
All the faces are filled with so much anger.
Losing our dignity and hope from fear of danger.

Orden rinner ur mina händer.

Jag hittar inte riktigt alla ord för att förklara, det är lätt att veta själv, men att förmedla det i ord så att andra förstår är en utmaning. Jag vet inte hur jag ska säga eller förklara för att andra ska förstå just min historia. För jag kan ju ingenting annat än att berätta min historia så som hur jag upplevde och tolkade det. För alla upplever och tolkar ju olika. Och det är svårt att förmedla den där känslan, lukten och vad som egentligen hände för att folk ska förstå. Och kanske förhoppningsvis känna samma känsla som jag gjorde då.

this day can be your last, remember that!

Alla har vi någon att gå till, någon som står oss nära, som vi aldrig vill förlora. Inte till någon pris alls. För vänskapen är stark, starkare än kärleken. Kärleken är någonting vi alla söker, och ibland hittar vi den. Men på köpet blir vi ibland sårade. Vissa mer och vissa mindre, och vissa kanske inte ens blir det. Kanske inte av kärleken.. Men alla har vi dåliga dagar, vissa är bättre än andra. Men är det ett skäl till att ge upp, lägga allting på hyllan och gräva ner sig? Nej, det är det inte. Vi lever nu, och vem vet vad som händer efter graven. Så man får inte glömma, vi lever nu och kanske inte imorgon. Alltså lev dagen som om den vore den sista.

Jag minns som om det vore igår.