on the school! :)

sitter i en soffa på skolan och trängs med Emma, Nils och Moa Nyberg Nilsson! ;) så mysigt, jag älskar att sitta och lyssna på deras små söta alsånger tillsammans. dom är så väldigt förjävligt vackra. vinner dom inte idol med det så blir det väl talang eller melodifestivalen! hähäähäh!

i know!

Jag väntade och jag längtade.
Jag ville men ändå ville jag inte.
Jag ville att du skulle ställa dig upp och säga, det kommer blir bra. Jag är här för dig, jag finns här dag som natt, vi fixar det här tillsammans! Ingen kommer komma i mellan oss. Det är du och jag mot världen nu. Men det hände aldrig, och kommer heller aldrig att hända. Jag ställer mig upp igen för att jag inte ännu har gett upp hoppet. För att jag vet att vi finns där, vi är där ute någonstans. och en dag ska jag visa dig att jag har rätt. För jag vet att jag har det!

jag väntar.

känlan av att ingen bryr sig längre, att ingen vill veta av dig vill ingen känna.
att veta eller att alla tror att det är ditt fel, det är du som har gjort fel. att det är du som är the bad gay och inte den andra. att alltihopa kanske är ditt fel. vill ingen heller känna. att se sig själv i spegeln och vänta på att se ett mirakel, se att lösningen kommer upp där framför dig i spegeln, som den aldrig gjort förut. du ber till gud att det ska hända, och du svär att du aldrig ska önska något mer, om bara det här blir bra så kommer det alltid vara bra. alltid!
jag väntar på ett sånt mirakel. väntar på att det ska komma. men det verkar ha skickats fel, eller kanske aldrig har skickats.

tänk på mig ibland.

jag säger jämt, nu kan det inte bli värre. ingen kan förvåna mig med något sådant igen. men varje gång blir det värre, och varje gång blir jag mer och mer förvånad. jag säger nog antagligen så till mig själv bara för att håller hoppet uppe. för att inte tappa allt, och inte ge upp. det gör ont att höra att man gjort fel, att man inte räcker till, att man inte är bra som man är, att den man gillar inte gillar en tillbaka. men det som gör ondast är att få veta sanningen av en lögn som en gång gjort en glad. som har spridit glädje i ens tillvaro. jag tror på folk, för att jag ser det som det enda rätt, men varje gång jag gör det blir jag sviken. så varför förstätta göra det? folk dom lovar, lovar och svär. men ljuger ändå. så vad är meningen? jag frågar men får aldrig något svar. det tycks aldrig vilja bli bra. varför inte? jag är less på att somna gråtandes, jag är less på att få berätta varför jag inte orkar om och om igen. jag vill ha ett slut nu, eller iaf snart.
jag vill bara att allt ska vara bra nu!

that's the truth!

Nej, det är inte okej.
Nej, jag mår inte bra.
och Nej, det kommer nog inte bli bättre än såhär.
Jag har alltid trott att allt blir bra med tiden, att såren läker med åren. Men jag börjar tvivla lite på det dock. Jag vet inte, det kanske är så att det inte är så. Att det kanske bara e så att det är ett påhitt, jag vet inte. Jag vågar heller inte gissa. Jag vill egentligen bara veta. Veta vad sanningen är. Som sagt...
En lycklig lögn sårar mer, än en hemsk sanning!
Jag klarar att ta sanningen och allt det andra, bara dela med er av den. Snälla, är det för mycket begärt?

♥

nu är lovet slut och så helgen med. imorogon är det skola, och jag längtar verkligen inte. det känns inte riktigt som om jag har haft ett sånt där riktigt lov, egentligen så har jag inte haft en enda sovmorgon och det är inte bra det ;)

:)

nu är det såhär att jag sitter i min soffa på mitt rum med självaste alexander berglund och idag så ska vi måla om min källare :) <3