take the gun and count to three and pressure off.
jag bad dig stanna, men du gick. jag bad dig att inte såra mig. jag bad dig bara om att finnas stå där, och visa mig att det var juh jag som var så speciell som du hade berättat för mig. jag gav dig mitt liv, mitt hjärta, min till-lit och min stjäl. allt kasade du bort. och lämnade mig kvar. idag vet jag inte om jag är Linda som är så perfekt eller om jag bara är en simpel idiotisk person som ingen gillar. fast det kanske inte är så dåligt heller. när alla sårar en så har man juh inte tid att såra alla andra och då behöver man juh inte må dåligt av det. inte lida på grund av det. fast kanske av andra skäl. less på att skrika, less på att vara arg, less på att se tårarna rinna, less på att höra folk gråta och försöka hjälpa dom när jag egentligen inte orkar hjälpa mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar