Tänk alla gånger jag släppt in dom jag inte borde ha släppt in, dom som jag älskat men lärt mig att hata. Dom som sagt jag sviker dig aldrig, finns här föralltid, men ingen hålt sitt ord. Tänk alla gånger jag trott på orden och älskat dom, men lärt mig att hata dom. Precis som att jag lärt mig att hata dom.
Alla älskar vi kärleken, säger att den är så underbar. Men hur många är det som inser att kärleken är blind, att man inte ser någonting som hela världen utanför ser. Man stänger ut alla utom just den personen man delar den kärleken med. Tänk alla gånger jag har fallit för det, och lärt mig att hata det.
"jag älskar dig", fan ta den skiten det är bara ord. Tomma ord som flyger iväg och försvinner men vi tar fram dom hela tiden, om och om igen. Vi spelar upp det förflutna och blir aldrig nöjda, vi tar om allting men fortfarande vi blir aldrig nöjda. Ingenting är bra och vi hittar ingenting som är bättre.
Tänk alla gånger jag har lett åt det dåliga, och lärt mig att hata det.
Ingen är bättre än någon annan, och det finns inte heller någon som är starkare. För alla är vi starka på vårat sett, för vi är fortfarande kvar på denna planet och vi stannar så länge vi har kvar våran egna styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar