lördag 18 augusti 2012
Nothing hurts more then realizing he was everything to U and U were nothing to him !
söndag 3 juni 2012
Är detta okej?
Tycker ni verkligen att mobbning är okej?
Ja tänkte skriva lite om mobbning för att en av mina komisar la nyligen upp ett inlägg om hur hon har blivit mobbad sedan hon va lite. Och är de verkligen okej? Vad är det som gör att folk mobbar, vi ser det varje dag. Det finns alltid någon runt omkring oss som har eller blir mobbad. Men gör alla någon skillnad? Skulle Du ställa dig upp och säga ifrån, ja tvivlar... Många vågar inte. Och t ex på skolor va fan gör dom där, jo INGEN JÄVLA TING åt saken. Ska inte skolan vara en säker och bra plats för barn och ungdomar? Eller är det bara ja som fått för mig det. Mobbning är inte bara att skrika fula saker om någon, de är att trycka ner en person successivt, trakassera och ibland till och med slå. Ja känner tyvärr många som har/blir mobbad, och ja tycker de är förjävligt. Ynkliga jävliga människor som mobbar. Fan va arg ja blir på er, till och med äcklad gör ni mig! Men till alla er som blir eller har blivit, var stark! Och visa dom att du är underbar precis som du är!
söndag 15 april 2012
Always look on the bright side of life!
Härligt att äntligen få ha båda hundarna själv. Även fast dom väcker än 5 på morgonen så är det underbart! Nu finns det int något att klaga på, ja har allt jag behöver precis här i lappland även fast man saknar familjen och vännerna där hemma så lever livet friskt och glatt uppe i norr! :)
måndag 2 april 2012
last in a moment
söndag 1 april 2012
It's okey to cry sometimes.
fredag 23 mars 2012
torsdag 15 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
tjejen som inte är okej.

därför tar jag min väska och sätter mig på bussen mot lappland igen.
jag vet int om det är så okej ändå att jag måste fly när det egentligen är jag som är utsatt, när ska du få ditt straff? när mitt liv redan är förstört. jag hoppas att världen har lite rättvisa iaf och att jag en dag klarar av att vara här mycket längre än denna gång.
onsdag 7 mars 2012
its hurt.
Varje gång ja ser dig är det som att en bomb faller till marken. Varför kan du inte bara försvinna? Ja vill inte ha dig kvar här, så vad gör du kvar?
Mitt rop på hjälp det bara blir tystare och tystare i era ögon. Men det kanske finns någon där ute som hör mitt rop och öppnar mig en ny dörr. i
torsdag 1 mars 2012
rätt så ok tjej ändå.
torsdag 26 januari 2012
tiden är oändlig.
söndag 25 december 2011
det inre.
Vill bara ställa mig upp och skrika rakt ut, bara ramla ihop och gråta tills allt är över. Bara försvinna, till jag har glömt. Tills allt e borta, all den smärtan, det tunga som hänger på mig, alla dom där bra, men också hemska minnena.
Många kan säga, jag förstår.. det är inget svårt ord, men det är väldigt få som verkligen verkligen förstår. Som verkligen kan fatta va som tynger mina axlar, och att mitt leende är inte alltid på riktigt. Det är bara som en mask. Som skyddar mot all annat smärta!
Ibland undrar jag hur det hade blivit om jag inte valt detta. Det går inte en enda morgon utan att detta finns i min tanke, det går inte en enda kväll utan att detta finns i min tanke.
Känslan av att se Hammarn, av att bara åka igenom där är fruktansvärld! Jag vill inte dit, men jag vill inte därifrån. Jag vill trycka på delete knappen, men det finns ingen. Jag vill försvinna men jag kan inte. Jag vill stanna kvar, men ibland orkar jag inte.
Men jag vann över dig första gången jag klev upp, stod på mig och sa Nej!
och jag kommer fortsätta vinna över dig, men det känns inte som tillräckligt för mig. För jag har inte insett att detta verkligen e sanningen.
Men jag vill tacka alla som hjälpt/hjälper, mig igenom detta. Alla som ställer sig upp i rätten och vittnar för mig, står jag i skuld till. Ni och detta ni gör för mig betyder väldigt mycket för mig!
och sen vill jag be om ursäkt, för att ni får vara med i några delar av detta, och se allt det svarta.
lördag 24 december 2011
beautiful!
Jag älskar livet, så som alla borde älska det, och jag har min mamma och pappa att tacka för att just jag fick denna chansen att ta vara på livet, och göra någonting bra av det!
Life is wonderful!
fredag 16 december 2011
I'm sorry you couldn't live your life
jag vet inte var du är idag, men jag vet att du har det bättre där du är än här.
men samtidigt så saknar jag dig. hade varit underbart att träffa dig en gång till.
måndag 12 december 2011
ännu en dag överstökad!
söndag 11 december 2011
ska jag behöva leva med dina felsteg hela mitt liv?

Jag kommer inte hjälpa dig mer, för du har nått din gräns. Jag kommer inte förlåta dig för det du gjort. eller för det du fortfarande gör mot folk. Men jag har förlåtit mig själv för att jag en gång släppte in dig och lät dig ta mitt liv. Jag vet att du och ditt namn plus dom såren som en gång kom alltid kommer finnas kvar. Men för det har du inte rätten att söka upp mig, eller ta kontakt med mig igen. För du vet att jag inte vill. Och för en gång skull så hoppas jag att du lyssnar och låter mig vara ifred. För jag kommer aldrig att förlåta dina synder. Men jag accepterar och tycker synd om dig för det du har genom lidit och för det som komma skall dig. Men både du och jag vet att du förtjänar att bli lämnad efter. Och att känna på hur det är att vara helt maktlös och alldeles ensam. För den känslan har du skapat hos andra. Och därför måste du få känna på den själv så att du förstår vad du gjort. Och att det inte är okej. Men mina sår ska få brinna i helvetet tills dom är nog lätta att jag kan ta tillbaka dom igen.
måndag 28 november 2011
livet är till för att levas till fullo, inget annat.
torsdag 17 november 2011
torsdag 10 november 2011
Det är en självklarhet!

En del frågar mig, hur orkar du? Hur klarar du av det? Hur kan du le med någonting sånt där bärande på axlarna? Jag det är inte så svårt. För jag är glad att jag är här idag och jag är glad att det hände mig och ingen annan. Jag är glad för att jag vet vad livet handlar om idag, och det visste jag inte innan. Jag är glad för att en vacker dag kommer min händelse kanske kunna hjälpa någon annan som har det tufft och inte ser utvägen ur sitt svarta hål. Men då finns jag där, med mina erfarenheter och minnen.
torsdag 20 oktober 2011
I was once like you are now.

kan människor förändras? kan livet det, eller är allt redan planerat å skrivet för längesedan. isf, vad kommer här next? ska ja hoppa av eller fortsätta. jag vet inte om ja vill öppna en till dörr å få ännu en chock, helt ärligt.
go with the flow, men tjenis det funkar inte så bra.. inte för mig iaf.
så vad gör man? uppenbarligen, sitter på en jävla stol och gör ingenting.
för man vill inte ställa sig upp och säga, jag förtjänar fan inte detta. jag förtjänar bättre för det känns så fel. men man vet att det är precis så det är..
så jag antar att ja ska bara sitta här och vänta på hjälp eller att ett mirakel ska se. för vad ja ser så behövs det verkligen ett mirakel.
är less på att vara ledsen utan tårar.
jag vill ha ett nytt liv!





