the past.

Jag saknar tiden, tiden då du fanns där. bredvid mig, jämt. när som helst.. Du låg bara 10 meter ifrån mig och sov, kunde alltid krama om dig och säga godnatt på kvällarna, kunde alltid gå med dig till skolan.
Minns fortfarande känslan av att gå på den där grus vägen på väg ner mot byn, så seg lång och hemskt den var. Men ändå på något sätt så var den underbar, allt var underbart.
Vårt piss ställe, våra utflykter så som genvägar över ängar med långt gräs, sena kvällar nere i dom härliga sofforna, alla försök att se på Pokemon 3, men jag somnade jämt.
Tiden lever med mig, tiden är saknad. Lika så är du.
Jag vill ha det precis som då. Allt var vackert och fridfullt, underbart och skönt.